Author Archives: Victoria

Hahahaha, det är roligt nästan jämt!

För fyra dagar sedan förgrep ännu en förkylning sig på mig och jag blev riktigt risig. Jag började otroligt nog redan igår att bli bättre, med tanke på att den senaste förkylningen (bara några månader sedan) varade hela sex veckor. Det gäller dock att ta det lugnt trots att orken långsamt kryper tillbaka, för tillbaka till ruta ett vill jag inte!

Därför tränar jag strunt med min pälskling Nirra idag, iklädd morgonrock och fashionabla plasttofflor! Pinsamt, jag vet :P.

Jag börjar bli sugen på att göra om här hemma, lite nya gardiner och så. Jag vill på något sätt knyta ihop färgerna vi har i vårt vardagsrum, vilket inte kommer att bli en lätt uppgift. Jag är ingen inredningsmänniska vilket har lett till att vårt hem ser ut som pussel med bitar från olika pussel. Jag vill ha ett hem som ser sammansatt ut och som andas lugn, nu till våren får det även gärna vara ljust. Färgerna nedan visar vad vi har att jobba med.

Nu ska jag gå ner och städa toaletten för att få annat att göra. Jag är fortfarande tokförkyld men pillren har börjat verka och att sitta i sängen i självömkan känns inte riktigt som jag!

Söndag 17 februari, 2019

Jag var aldrig riktigt varit en serienörd, förstod aldrig riktigt vad det hela gick ut på. Man sitter som på nålar i en hel vecka för att se hur det går för en manlig/kvinnlig karaktär man på något magiskt sätt knutit an till? Nej tack! Jag föredrog alltid att titta på något som började och slutade samma kväll. Men, så träffade jag Rickard. Han var den nördigaste serienörden jag någonsin träffat och allt gick åt pipan!

Det började tre år efter vi blivit tillsammans (till min triumf lyckades han inte omvandla mig på en gång) med att han presenterade mig för en serie vid namn Fringe. Det var en redan avslutad serie vilket gjorde att vi kunde beta oss igenom seriens alla 5 säsonger några avsnitt per kväll. Jag ska erkänna att jag vid ett tillfälle blev uttråkad och bad om en paus för att återvända till filmens universum. Jag kommer inte ihåg hur länge pausen varade men efter ett tag återvände nyfikenheten och jag undrade vad det var för öden som väntade seriens huvudkaraktärer Olivia Dunham, Peter och Walter Bishop. Vi dök ner i serien igen för att inte sluta förrän den var finito.

Nu har det gått ett par år sedan Fringe och vi har betat av en hel del serier sedan dess, både tillsammans och på egen hand. Vi har nördat oss igenom Game Of Thrones, första säsongen av Westworld och början av The Magicians, Taboo och Frontier. På egen hand har jag tittat ikapp det jag missat av The Magicians men också hittat egna serier att följa som The Handmaid’s Tale, The Shannara Chronicles och nu senast Roswell – New Mexico.

Låt mig då tala om Roswell – New Mexico! Någonstans mellan de fem existerande avsnittens dåliga effekter och halvdana skådespeleri (som ändå lämnat mig glatt överraskad) har jag blivit förälskad. Jag finner att jag på ett väldigt genuint sätt längtar tills på onsdag då avsnitt sex kommer ut på HBO. Nu ska jag bara se om jag kan få med Rickard på den här resan, mest för att ha en ursäkt att kunna se alla avsnitt en gång till!

Fredag 15 februari, 2019

Söndag 10 februari, 2019

Idag är det kalas! Inte hos oss denna gång utan hos Rickards bror Mattias med sambo/fästmö. Så medans jag skriver detta sitter de i bilen mot Linköping. Jag blev hemma då min förkylning inte läkt ut än. Hosta, snörvel och trötthet är riktiga party poopers, dessutom kanske jag smittar någon vilket inte känns så trevligt. Rickard och barnen tog även med sig Nirra, hon måste ju också få kalasa till det lite. Det var dessutom ganska många som var sugna på att träffa henne, de kommer att få det hett om öronen och hon med. Det är säkerligen minst sex barn som kommer vilja både klappa och klänga, så det är tur att hon är en mysvalp!

De som ska firas är Mattias själv, hans yngsta son och Rickard. Jag hoppas att de får det mysigt och att de fikar massor åt mig med.

Det skulle vara lite roligt att veta vem som fick det här viruset först och vilka vägar det tagit för att till slut hamna i min kropp. Är det jag som är patient zero kanske? Det skulle vara lite coolt! Linnea var förkyld och hostig i över en vecka innan jag blev smittad och inkubationstiden för förkylning är vanligtvis två dagar. Sannolikheten att jag blivit smittad av Linnea är ganska liten men sannolikheten att jag är den här förkylningens första offer är i stort sett lika med noll.

Nu ska jag titta lite på tv och äta någon form av lunch, men först ska jag lyssna lite på regnet som just började slå mot fönstret.

Torsdag 7 februari, 2019

För ett tag sedan fick vi redan på att vi skulle få äran att bli fodervärdar åt försvarsmakten och det tog inte lång tid innan vi blev med en liten valp, en valp vid namn Nirra. Hon var något av det sötaste jag sett och när polletten trillade ner om att just vi skulle få ta hand om henne var lyckan total. Det är ett par månader sedan och hon är nu hela fem månader. Åldern gör att hon nu är en riktigt bångstyrig liten lakritsplutt som tror att hon får göra lite som hon vill. Hon är en extremt duktig hund, lättlärd och ivrig att lära men egensinnig vilket gör att vissa träningsmoment blir svårare än andra. Inkallning är ett exempel på saker hon inte riktigt tar på allvar just nu, senast idag tränade vi lite. Tyvärr är jag smällförkyld så korta stunder med värkmedicin i systemet får bli normen ett par dagar!

När hon inte trotsar älskar hon att bli kliad, då går hon liksom in i en annan värld. Det syns på ögonen direkt om hon njuter!

Så idag, en dag då man kanske längtar tillbaka till tiden då hon var en liten, fluffig lillgris tänkte jag att det passar bra med en av de första bilderna jag tog på den svarta pälsbollen!

Bilden är redigerad i Lightroom, originalet kan ni se nedan.

Måndag 4 januari, 2019

Att man kan bli så glad över en almanacka, det är inte klokt! Jag älskar att sitta och skriva, dutta med märkpennor och sätta in fina klistermärken, det både barnsligt och charmigt på något vis. Jag längtar otroligt men det troligaste är att den kommer fram på onsdag. Det kommer INTE att stoppa mig från att tråna efter posten redan i morgon! Jag kommer vanka av och an som en gammal stelopererad anka! Jag får försöka lägga lite band på mig och inte glömma alla de saker jag ska försöka hinna med.

Lördag 2 januari, 2019

Och så var det dags igen, dags för min 4e almanacka från personligalmanacka.se. Min nuvarande almanacka går ut den 7 juli men jag kan inte vänta med att beställa en ny tills dess! Jag vill kunna planera för hela året. Min nuvarande almanackan beställde jag i slutet av maj förra året med juni som startmånad, det är alltså därför den har en så konstig slutmånad. Almanackan som kommer nästa vecka slutar med största sannolikhet den 7 mars nästa år! Bilder på min nuvarande och kommande visas nedan.

Om ni tycker att omslaget på den nya almanackan ser bekant ut är det för att jag använt bloggens bakgrundsbild. Alla andra år har jag använt mig av ett kollage på familjemedlemmarna och några fotografifavoriter.

Igår när Rickard kom hem från jobbet hade han åter med sig en överraskning! På Lidl hade han hittat en matinspirerat stickersblock. Gissa om jag blev lycklig!

Här kommer dikten jag skrev till baksidan av min almanacka. Skratta om ni vill! Den heter “För alltid och en dag”.

Jag vill andas i ditt vakuum
Brännas av din eld
Jag vill dela all din skönhet
För alltid och en dag
Du är min fantasi

Förlorad i ditt hav av guld
Fångad i din charm
Förlorad i din oändlighet
För alltid och en dag
Med dig är jag fri

Jag minns ditt ljus, din makt
Den slukade mitt allt
Jag minns din febriga närhet
För alltid och en dag
Jag bevarar din magi

– Victoria Tellander Andersson