Blogg



Linnea och Paw Patrole

Onsdag 30 januari, 2018

Hemma med sjukt barn, igen. Minstingen Linnea föddes för tidigt, inte mycket men tydligen tillräckligt för att ge henne ett sänkt immunförsvar. Hon är förkyld stup i kvarten och drar på sig jobbig hosta flera gånger per år. Hon har till och med fått åka med ambulans på grund av andningssvårigheter i samband med hosta. Nu verkar det i alla fall som att vi slipper hostan och den får gärna hålla sig på avstånd. Det räcker med snor och nysningar! Hoppas skruttan växer sig starkare med åren.

Häromdagen bad hon om att få bli fotad med sina favoriter från Paw Patrole, ett av favoritprogrammen. Skye och Chase är självklara favoriter.

Linnea med Skye (vänster) och Chase.

Min man Rickard har fixat så att jag kan jobba på två skärmar, nu har jag min laptop och en skärm från min stationära dator. Det var lite underligt först men jag vänjer mig allt mer! Tack babe!!

I’m hooked on a jordnöt!

Lördag 26 januari, 2019

Tänka sig, det är lördag. Det har varit lördag hela dagen och kommer förhoppningsvis att fortsätta så i ett par timmar till. Det kommer inte som en chock? Nej? För mig har den här veckan gått långsamt, extremt långsamt. Sirap är inte segt nog för att beskriva tidens tröghet och jag är urless. Jag citerar vad en av mina vänner, som tidigare under dagen antagligen kände på samma sätt, skrev på Facebook. “Den här veckan kan dra åt helvete!!!” Riktigt så less kanske jag inte är men nära på. Nästa vecka får gärna bli bättre, lugnare om inte annat.

Det har inte på något sätt varit en stressig vecka, i sig. Det är en inre stress som vuxit inom mig. Faktum är att jag just nu, i skrivande stund, känner det där oroliga fladdret i bröstet. Jag har saker som måste bli gjorda, både långsiktiga och kortsiktiga och det börjar kännas som att jag kanske tagit på mig en sak för mycket. Emellanåt får jag ont i mellangärdet och mitt på huvudet följande av känslan, som bara kan beskrivas som att bli bakdragen i mig själv. Jag är van vid panikångest men det här är något helt nytt. Jag kan dock inte påstå att det skrämmer mig även om det oroar mig emellanåt. Att jag sedan är som min käre far gör nog inte saken bättre, vi går endast till läkaren vid absoluta måsten. Jag får väl se om det blir ett absolut måste eller om det löser sig av sig självt.

Jag sitter och försöker lugna mig med att knapra supergoda jordnötter köpta på Dollarstore i Mjölby, det är helt och håller Rickards kompis Marcus fel! När han var här över nyår köpte han ett par påsar som han bjöd på vilket var något av det värsta och bästa han kunnat göra. I’m hooked on a jordnöt!

Vi passade på att köpa nya skor till barnen, Linnea klagade på att hennes tår gjorde ont och då fick Emma också ett nytt par. Lite nya leksaker fick det också bli. Till oss vuxna blev det mest nyttosaker så som lampor och annan elektronik. Hunden fick nya Dentastix. Det blev även en sväng in på McDonalds efter att ha tömt våra andra lunchalternativ på grund av lunchrush. Jag ska i och för sig inte klaga, sötpotatispommes går inte av för hackor!

Nu blir det nattning av barn och soffhäng. I morgon har jag tänkt tackla mitt eget målaruppdrag.

En boll i rullning

Onsdag 23 januari, 2019

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften. Jag tycker däremot att löften är viktiga att hålla, inte minst de löften du ger dig själv. Jag har därför gett mig själv ett löfte om att måla så många tavlor jag kan/orkar/hinner/vill under en period för att sedan lägga ut dessa tavlor till försäljning. Kanske till och med hålla en utställning. Jag är inte den som brukar kasta mig in i den här typen av situationer än mindre skapa dem själv, så detta är verkligen ett sätt att gå utanför min trygghetszon. Jag har ju trots allt bara bra saker att vinna.

Det känns i och för sig lite mer som ett mål än ett löfte, men att kalla det för ett löfte känns mer andaktsfullt och det känns samtidigt som något jag skulle ta lite mer på allvar.

För att göra detta måste jag först sätta ett datum men också ett tema. Hur lång tid behöver jag för att ens ha en chans att lyckas och vad skulle vara intressant att måla/titta på och kanske till och med köpa. Rymd, natur, porträtt?

Jag får helt enkelt lägga lite tankar bakom detta och återkomma med en plan.

Gårdagens pyjamasparty

Söndag 20 januari, 2019

Igår hade vi pyjamasparty för Emma och Linnea och det var Linneas klasskompis med storasyster som kom. Vi föräldrar satt i köket och pratade. Det var verkligen trevligt även om de andra tjejerna inte fick på sig sina nattlinnen förrän det nästan var dags att åka hem.

Maten bestod av hasselbackspotatis med kött i svampsås för oss vuxna medan barnen fick hamburgare. Det var verkligen supergott! Vi glömde tyvärr både kaffe och efterrätt, något som jag och Rickard kom på i morse. Sorry! Som tur är hade vi snacks att täcka upp med.

Efter maten blev det tvmys med massor av godis, chips, ostbågar och pop corn. Skålarna blev nästan rensade och efter en våg av extra energi hade vi fyra barn som sprang runt som hästar och cow girls (okvalificerad gissning). Det var riktigt trevligt även om det stundtals var svårt att höra vad som sas i köket.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har vi aldrig tidigare direkt umgåtts med det här paret förut vilket är lite synd, för de var jättetrevliga! Det är alltid roligt att träffa nya människor och jag har nog aldrig känt mig så avslappnad på så kort tid som jag gjorde igår. Det var en avslappnad konversation som flöt på utan några direkta avbrott.

När klockan började närma sig 21 märkte vi alla att barnen började bli lite trötta för att fortsätta partyt åkte dem hem och vi nattade våra tröttpluttar. Vi hörde senare på kvällen att deras barn somnat ganska direkt, precis som våra.

Jag tackar åter, så här i efterhand, för att de ville komma! Det får vi definitivt göra om igen! Nedan kommer en del av korten jag tog igår.

Linnea dansar med sin kompis innan maten.
Emma visar hur man gör armband på det krångliga sättet.
Emma och Linneas kompisar hade spel med sig som flitigt testas i bakgrunden.
Katten Grisen ville också vara med på partyt!
Gruppbild i soffan.


Vinterpromenad i Gränna

Söndag 2019-01-20

Det finns inte mycket kvar av snön och marken ser därför nästan cancersjuk ut. Ge mig snö och 10 minus resten av vintern och jag är nöjd. Som det är nu kan man nästan tro att någon leker jojo med vädret, kallt med snö för att sedan bli plusgrader och slask. Jag är gudomligt tacksam över att inte behöva köra barnvagn längre! Jag kan säga att jag bytte barnvagnen mot hund :P.

När vi handlade idag tog vi med Nirra, som vi alltid gör och passade samtidigt på att miljöträna henne lite. Eftersom det är försvarsmaktens hund som vi är fodervärdar behöver hon kunna vissa saker när hennes lämplighetstest kommer, så kallad allmänlydnad.

Vi gick från Coops parkering och ner mot hamnen. Det var en mysig promenad med många mötande, både av den tvåbenta och den fyrbenta sorten. Nirra skötte sig väldigt bra! Det var på vägen tillbaka när barnens röster avslöjade lek som hon blev lite dragig (med betoning på dragig). Som tur är kan jag ännu stå emot när hon försöker dra iväg!

Söta Nirra sitter och spanar!

Inne på Coop köpte vi på oss lite godsaker, vi ska mumsa semlor senare! Vi köpte även hel färsk kyckling med diverse tillbehör som nu står i lergrytan i ugnen och gottar till sig. Till det ska vi ha ris och sås. Köket luktar underbart.

Ett glas vitt är alltid gott i samband med matlagning!

Fredag!

Fredag 18 januari

Det är äntligen fredag, gu så skönt! Andra skolveckan har gått relativt fort och läxorna har kommit in ordentligt, bara det är en bedrift. Ja, ni läste rätt. Läxorna som en andraklassare får hem kan både vara många och kluriga. Emmas klass får visserligen alla sina läxor på fredagen med torsdagen veckan därpå som inlämningsdag. Emma däremot har lite lättare läxa än andra barn i sin klass men mer angående varför längre ner.

Jag tycker tiden springer iväg, vart tar den vägen egentligen? Jag som är hemma ofta och mycket borde ha all tid i världen, men icke! Det är väl som med allt annat att djävulen bor i detaljerna, också i de små tidskrävande aktiviteter man förlorar tid åt dagligen – Youtube, Facebook, Instagram för att nämna några. Till och med det här blogginlägget snor tid från det jag egentligen ska göra! Städa!

Åter till Emma. Hon har en tid haft kontakt med psykolog för att försöka förstå varför vissa saker tar så lång tid för henne att lära. Hennes tal till exempel, det flyter fortfarande inte på som det ska göra för en åttaåring. Hon får ibland kämpa för att hitta rätt uttal för till synes enkla ord. Att skriva och läsa går otroligt trögt, så även matematiken. I kontrast till detta är hennes förmåga att lära sig andra språk, engelska för att förtydliga, nästan över det normala. Hennes engelskalärare har antytt att Emma är aktiv i sin engelska och mångordig.

Det har i alla fall visat sig att Emma är född med ett kort arbetsminne. Arbetsminnet ansvarar till stor del för problemlösning, koncentration och förmågan att komma ihåg instruktioner om vad ska göras i den nära framtiden. Det är här Emmas problem kommer in, hon kan bara hålla få saker i huvudet på samma gång vilket gör att hon ofta glömmer vad hon ska göra, för och inte får göra. Hon kan ibland uppfattas som stökig och ohyfsad när hon i själva verket bara “tappat” vad hon skulle göra. Arbetsminnet ansvarar även för att ta information och göra det till något man faktiskt förstår och länka det till något man redan vet.

Som mamma till världens goaste unge gör detta mig väldigt ledsen då jag vet att hon i grund och botten är en väldigt smart tjej! Vi har fått några tips och trix från psykologen för att underlätta för henne här hemma, bildhjälp är ett av dessa tips. Så nu i vårt kök hänger en pegboard för framtida hjälpbilder.

Utöver problem med arbetsminnet ska Emma utredas för ADHD och ADD.

Tillbaka till dagens bestyr. Under dagen har jag suttit och jobbat lite med protokollet från senaste mötet, rastat hunden ett antal gånger och försökt äta en någorlunda balanserad lunch (totalt misslyckat) och ska nu ägna sista tiden innan maken kommer hem med att röja i vårt otroligt röriga kök.

I morgon blir det nämligen party! Tjejerna ska ha pyjamasparty med ett par kompisar, vi vuxna sitter antagligen kvar i köket och snackar skit. Det ska hur som helst bli kul. Va har aldrig umgåtts med dessa människor, inte på det här sättet. Vi har träffats ganska flyktigt då vi lämnat barnen hos varandra vid deras lektillfällen, så det ska bli riktigt spännande att få reda på vilka de verkligen är!

Jag och min man har ganska snuskig humor och vi gillar att slänga insinuationer omkring oss med jämna mellanrum. Med likasinnade kan vi sitta och gapskratta in på småtimmarna medan andra snabbt önskar sig härifrån. I morgon lär vi dock hålla igen lite :P.

Glassäventyr i Gamla stan

Torsdag 17 januari

Tidigare idag när jag och barnen satt och pratade kom vi in på ämnet glasscaféer. De flesta vet ju att Söderköping är ett glassparadis om somrarna men det är inte dit mina tankar går när jag tänker på glass. I stället vandrar mina tankar tillbaka till Stockholm.

När jag var liten och fortfarande bodde hemma brukade jag och min mamma hitta på en massa bus, (en anledning till att jag blivit en ganska busig vuxen). Ett av busen var att åka in till ett café i Gamla stan och äta så mycket glass vi bara kunde. Det här caféet sålde inte bara glass utan gjorde även sina egna våffelstrutar med en maskin stationerad i ett av caféets fönster. Dessa våffelstrutar var massiva och när vi gick längs gatan långt innan vi var framme kunde vi känna doften av nygräddade våfflor. Jag kunde knappt bärga mig.

En utav gångerna köpte vi varsin superstor glass och det var hur gott som helst! Jag som inte alls var gammal fick kämpa med att få i mig hälften och jag fick slänga mina droppande rester i närmaste soptunna för att sedan bli avsvabbad.

Nu har min mamma varit död länge, 15 år för att vara exakt men dessa minnen lever vidare i mitt minne och i mitt hjärta. Jag skulle hur gärna som helst vilja ta med mina barn dit, om det går. Jag har försökt hitta caféet men det enda jag hittar som stämmer någorlunda överens med min minnesbild är Café Järntorget på Västerlånggatan. Kan det vara samma tro?

Nytt år, skolstart och UFO-Sveriges styrelsemöte i Ängelholm

Onsdag 16 januari

2018 slutade med en smäll, eller flera för att vara exakt. En vän hade natten till ära köpt en fyrverkeritårta vid namn Vulcan Delight, det namnet hemsöker mig fortfarande! Varför? Jag låter er egen fantasi avgöra vad ni tror att jag syftar på :P. Den kvällen/natten åt och drack vi gott med familj, vänner och grannar. Vi blev hela 12 personer och jag tackar varenda en för medverkandet till en sådan härlig nyårsafton!

För lite mer än en vecka sedan drog skolan igång med en studiedag, dagen efter blev allt mer hektisk med en tidig tandläkartid och två sena utvecklingssamtal. Ska du dra igång något? Dra igång det ordentligt! Vi tog med vår “lilla” Fm valp för miljöträning i skolmiljö och med köttbullar som muta klarade hon sitt, ligg och stanna galant! Hon är skitduktig, när hon vill. Hennes vilja är stark och hon är envis som satan, som tur är har jag lite att sätta emot där!

Nu spolar vi fram till helgen som varit, då vi i UFO-Sverige höll vårt första styrelsemöte för 2019. Som vanligt höll vi det på Hotell Lilton i Ängelholm. Det var en väldigt trivsam vistelse med en del tid utöver mötet. Vi var på restaurangen Chai Hong och åt helgbuffé, vilket är en restaurang för älskare av asiatisk mat. Det är en restaurang jag varmt skulle rekommendera för den som tänkt besöka staden. Det blev diskussion kantad av chips och ostbågar senare på kvällen och jag var en av de sista att dra mig tillbaka.

Dagordningen för mötet och den berömda ordförandeklubban.
I bild från vänster; Carl-Anton Mattsson – medlemsansvarige, Mats Nilsson (bakgrunden) – före detta sekreterare numera ordinarie ledamot, Roger Ersson (bakgrunden) – medlem i UFO-Sverige, Tage Bång (bakgrunden) – Ordinarie ledamot, Gunnar Karlsson – kassör/modelldesigner, Anders Persson (bakgrunden) – suppleant och sist men inte minst Anders Berglund – ordförande/data & registeransvarig.
Restaurang Chai Hong!
Diskussionen slutade med oss fem. Utöver Mats Nilsson och Anders Berglund syns från vänster Johan Gustavsson – rapportcentralen och Tobias Lindgren – webbansvarig.

Jag kan bara konstatera att starten på detta år har varit ganska bra, jag hoppas att resterande år blir det bästa hittills utan otrevliga överraskningar!

Valp + jul = ❤️

Måndag 3 december

Det drar mot jul, bara 21 dagar kvar! Jag längtar fortfarande som ett barn trots mina 30+ år och denna gång är inget undantag. Juleljus och julgardiner har redan åkt upp vilket inte är underligt med tanke på att första advent firades så sent som igår. Rickard kokade julgröt varpå vi fikade med pepparkakor och saffransbullar, att tända första ljuset missade vi då vi glömt köpa stearinljus till adventsljusstaken. Den gör vi i ordning till andra advent.

För en dryg månad sedan fick vi våran första Fm valp, lilla Nirra. Henne ska vi ha till i december nästa år då hon utför ett lämplighetstest hos försvaret för att avgöra hennes framtid. Antingen blir hon polishund, militärhund eller familjehund. Vi har dock kommit överens med henne om att hon ska springa åt motsatt håll och sådana saker för att få följa med hem igen. Naturligtvis är det ett skämt, vi skulle bli stolta om hon går vidare som tjänstehund.

Den här månaden som gått har dock varit hektisk och jag har inte hunnit med hälften av vad jag skulle velat göra. Kärt besvär. Nu när skruttan verkar ha funnit sin plats i familjen och visat sig vara en ganska lugn hund tror jag att jag kan börja köra igång lite igen. Nedan delar jag med mig av några kort på stumpis.

Promenad med kameran

Måndag 2018-10-22

Idag passade jag på att ta en promenad medan barnen var i skolan, jag försöker promenera varje dag. Kameran fick följa med utifall jag hittade någon fotomöjlighet, men om jag ska vara ärlig så gör inte hösten så mycket för mig. Jag älskar hösten och (nästan) allt vad den innebär; inga insekter, svalare klimat och möjligheten att tända mysbelysning men när det kommer till att ta kort så säger jag blä. Gult, rött och orange är till att börja med mina hatfärger men det är en sak till, jag gillar fluffiga träd fulla med blad. Just nu och fram till i vår ser träden så himla nakna ut och det är inte min “kopp te” så att säga. Jag tar till och med gula, röda och orangea blad framför inga blad alls.

Jag gick ner så att jag kunde se Vättern, det är en sjö som verkligen vet hur den ska fängsla! Jag menar, kortet börjar inte ens beskriva hur vackert det är. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade till Östergötland för sex år sedan.

Nu ska jag skriva ihop ett mejl och skicka ut till styrelsen, sedan ska jag fortsätta på artikeln som fått komma efter lite. Efter det ska jag nog ta det lite lugnt med barnen.