Blogg



UFO-Sveriges fältundersökarkurs

Lördag 2018-10-20

Idag och igår har min telefon fått gå extra varm, det är UFO-Sveriges fältundersökarkurs på hotell Föllingen i Kisa och som Instagramansvarig är mitt jobb att lägga ut bilder från kursen med en liten text. Texten är inte alltid så kort men jag hoppas att människor orkar läsa om oss ändå. Nedan kan ni utan Instagram njuta av dagens bilder. Undrar ni vem det är som förser mig med kort så är det Rickard Andersson, min man och evenemangsansvarig inom UFO-Sverige.

“Nu har största delen av lördagens utbildbingsdel tagit slut. Kursdeltagarna har hittills fått lära sig vilka redskap en fältundersökare kan och bör använda, vad UFO-Sverige står för och vad vi gör. De har fått, och kommer under kvällen fortsätta att få, utvidga sina kunskaper som fältundersökare genom grupparbete. De fick lyssna till Glenn Steckling när han föreläste om George Adamski. Vi hoppas att alla deltagare har lärt sig något nytt och/eller fördjupat sina kunskaper. Nu återstår resten av grupparbetet och redovisningen innan trerättersmiddag och diverse nöjen.”

  

Fältundersökarkurs och en förmiddag i Gränna

Fredag 2018-10-19

Idag åker en hel drös med kursdeltagare till Föllingen hotell i Kisa för UFO-Sveriges årliga fältundersökarkurs som startar i morgon. Anledningen till att många redan anländer idag är för att hinna umgås utöver kursen. Jag är inte där denna gång men min man Rickard är det, han har som evenemangsansvarig i uppdrag att boka de lokaler och hotell vi använder oss av varje år. Föllingen hotell är ett exempel, där har vi varit ett par år nu.

Rickard väckte mig i morse för att säga hejdå, han skulle nämligen åka direkt efter jobbet. Min pappa Mats och farbror Gunnar var kvar hemma ett tag innan de också skulle åka. Det är alltid trevligt att de kommer någon dag innan bara för att umgås. Vi passade på att ta en tur till Gränna medan barnen var i skolan. Apropå barnen, de var så gulliga i morse när de smög in till Mats och Gunnar för att säga hejdå innan de gick ut till skolbussen.

När vi var i Gränna passade jag på att fota lite, det blev inte så mycket eftersom pappa och Gunnar skulle åka vidare vid tolv. Det visade sig att det blåste väldigt mycket, konstigt nog satt kepsarna kvar på gubbarna! Vi smet in på min favoritaffär i Gränna, Polkaprinsen. Där köpte jag polkagrisar i olika smaker att skicka med till Föllingen, en liten hälsning från mig. Jag köpte även en liten överraskning till mamma Irene som jag tror att hon antingen kommer älska eller hata. Ett litet bus från min sida. Hihi.

Rickard och jag har pratat i telefonen via Facebook ett par gånger idag, mottagningen på landet är som den är. Då lattjade vi lite och jag kan inte låta bli att dela med mig av Rickard som hjärterdam.

Host, host

Morgonen började med att Emma gapade sluta upprepade gånger, sedan hörde jag Linnea fniss.

Emma har åkt på hosta, falsk krupp för att vara exakt och Linnea kunde inte sluta skratta. Det är lite taskigt men jag förstår dem båda.
Det är inte vanligt att Emma åker på hosta överhuvudtaget, än mindre falsk krupp, det brukar vara Linneas grej.

Så idag blev det första gången Linnea åkte skolbuss alldeles själv, det gick superbra och likaså blir det i morgon.

Att vara hemma med en liten Emma är inte pjåkigt alls. Vi har myst framför tv:n men också pysslat mycket. Det har alltså inte blivit något vettigt gjort på hela dagen, och vad gör det? Det kommer ju en ny dag i morgon.

Träsmak i baken

Det mesta jag gör, gör jag på datorn. Det kan variera från bilder som jag vill redigera, uppdatering av bloggen, ett protokoll som ska renskrivas eller som idag, en hemsida att utforma. Jag blev nämligen med en ny arbetsuppgift igår, att göra i ordning och sköta designen av Lunchcafé Pelargonens nygamla hemsida. Det är jättekul men tar lite tid och även om stolen jag sitter på är mjuk påminner den mig ändå vem som bestämmer. Jag vet inte om det är jag som har vuxit fast i stolen eller om det är stolen som vuxit fast i mig, lite så känns det.

Så idag har jag suttit vid datorn ganska mycket vilket vår ena katt Bubbie gillar, eller inte gillar. Det kan vara svårt att veta ibland. Hon hoppar upp på skrivbordet mellan mig och tangentbordet nästan varje dag, sedan slänger hon sig ner, varpå motorn sätter igång och hon spinner loss.

Jag har även haft frekventa besök av de små bipedaliska däggdjuren och en av dem fastnade på golvet i hallen. Det är ju tur att hon inte tas för en dammråtta.

Nu ska jag vila från datorn en stund och bara koppla av. Får se om maken vill sätta bulldegen ikväll, för inte blev det någon bullbakning igår.

Idétorka deluxe

Något saknas och det är inte inspirationen.

Nackdelen med att vara en, någon sånär, kreativ person är att idétorkan slår till ordentligt när den väl gör det. Jag har huvudvärk och känner mig smått förkyld, vilket jag gjort i flera veckor nu. Det dränerar. Jag är sugen på bildredigering, att måla och att fota på samma gång samtidigt som jag inte är på humör för att göra något alls. Låter jag deprimerad? Hoppas inte det!

Det känns som att något fattas för att dagen ska fungera, men jag förstår inte. Idag började som alla andra mornar; upp med barnen, göra frukost och se till att de klär på sig, vinka av dem vid bussen för att starta min del av dagen med frukost och lite Youtube. Det kanske är hormonerna moder natur är så vänlig att sätta i obalans varje månad, jag är alltid lite i obalans i början och som nu, i slutet.

Nu ska jag gå ner i köket och se om bullarna vi skulle haft på kanelbullens dag vill baka sig själva. Både jag och Rickard var ju däckade den dagen, han med migrän och jag med min jäkla m-värk. Naturligtvis kommer inte det hända, men hoppas kan man ju alltid göra. Vi har alla ingredienser hemma men det kanske är ett äventyr att ta sig an när barnen kommit hem.

Måndag hela dagen

Måndag 08 oktober, 2018

Den här dagen har blivit inspirerad av något Neil deGrasse Tyson sa i början av ett avsnitt i serien Kosmos – En resa i tid och rum.

“To make this journey, we’ll need imagination but imagination alone is not enough because the reality of nature is far more wondrous than anything we can imagine. This adventure is made possible by generations of searchers strictly adhering to a simple set of rules. Test ideas by experiment and observation. Build on those ideas that pass the test, reject the ones that fail, follow the evidence where ever it leads and question everything. Accept these terms and the cosmos is yours…”

Det som utgör möjligheten till liv och allt som finns omkring oss är ett äkta mysterium , om inte det ultimata, som vi antagligen aldrig kommer att få ett svar på. Det stoppar dock inte vår lust att undersöka och försöka finna, åtminstone, närheten av ett svar. En del kanske säger att vi har kommit långt i vårt sökande men jag skulle nog våga säga att vi inte ens har börjat.

Vår värld är verkligen en fantastisk plats, inget snack om den saken, för varje dag sker det tillsynes omöjliga ting som fortfarande förbryllar. För mig handlar det om allt ifrån hur en vanlig radio fungerar till vad som ligger till grund för vår existens.

Sedan finns det saker som inte bara verkar omöjliga utan som bevisligen borde vara det, men som ändå pockar på uppmärksamhet. Hur kan till exempel en stol flytta på sig utan yttre synlig påverkan? Hur kan två människor tydligt höra något så distinkt att det inte går att missta för att sedan upptäcka det inte funnits något som legat bakom ljudet?

Hur ska man kunna testa sådana saker och sedan följa bevisen? Det går inte, men betyder det att stolen aldrig rörde sig eller att ljudet aldrig hördes? Antagligen får vi lägga saker som dessa till listan med svar vi aldrig kommer att få, eller?

Människor har turen att uppleva oförklarade saker varje dag. Vissa upplevelser är skrämmande, andra kan vara till tröst. Hur vi uppfattar världen omkring oss är upp till oss själva och ingen kan någonsin säga till dig att det du upplevt inte hänt på riktigt.

Nog om det!

Idag ska jag sitta och fortsätta skriva om en oförklarad händelse, vad som verkligen har hänt vet vi inte men det är något spännande som är värt att publicera. Är du prenumerant på någon av våra tidningar kommer du troligtvis kunna läsa om det i framtiden.

Protokollet från styrelsemötet på Cinderella låg och väntade på mig i brevlådan när jag tittade tidigare idag och det sitter nu tryggt i min pärm.

Barnen är i skrivande stund på väg hem från skola och förskola, skolbussen som de åker med stannar precis utanför huset och busschauffören är en riktig farfarstyp. Rätt man på rätt plats.

Latmasken har slagit till

Söndag 07 oktober

Jag hittade inte tejpen jag brukar använda för att sätta fast mina papper när jag målar med akvarell, men sugen på att måla som jag var struntade jag i det. Därav resultatet nedan. Jag vet inte om jag vill lämna bilden som den är och börja på något nytt eller om jag ska fortsätta för skojs skull. Bleh! Det är ett beslut som är bäst att skjuta på framtiden.

En riktig skitdag

Torsdag 04 oktober

Vissa dagar får man ingenting gjort, idag är en sådan dag. Jag har magvärk, helt normal sådan, medan min man ligger med migrän. Det är bara att ta nya tag imorgon, i alla fall för honom. Jag kommer att vara lagom mör imorgon också men då kan jag inte lata mig för då har jag en artikel och en rapport att börja på.

Just nu är sängen mitt fort och choklad min nödproviant medan jag masserar Rickards huvud. Barnen tittar på barnprogram och verkar relativt nöjda, vilket är VÄLDIGT skönt! :P