Valp + jul = ❤️

Måndag 3 december

Det drar mot jul, bara 21 dagar kvar! Jag längtar fortfarande som ett barn trots mina 30+ år och denna gång är inget undantag. Juleljus och julgardiner har redan åkt upp vilket inte är underligt med tanke på att första advent firades så sent som igår. Rickard kokade julgröt varpå vi fikade med pepparkakor och saffransbullar, att tända första ljuset missade vi då vi glömt köpa stearinljus till adventsljusstaken. Den gör vi i ordning till andra advent.

För en dryg månad sedan fick vi våran första Fm valp, lilla Nirra. Henne ska vi ha till i december nästa år då hon utför ett lämplighetstest hos försvaret för att avgöra hennes framtid. Antingen blir hon polishund, militärhund eller familjehund. Vi har dock kommit överens med henne om att hon ska springa åt motsatt håll och sådana saker för att få följa med hem igen. Naturligtvis är det ett skämt, vi skulle bli stolta om hon går vidare som tjänstehund.

Den här månaden som gått har dock varit hektisk och jag har inte hunnit med hälften av vad jag skulle velat göra. Kärt besvär. Nu när skruttan verkar ha funnit sin plats i familjen och visat sig vara en ganska lugn hund tror jag att jag kan börja köra igång lite igen. Nedan delar jag med mig av några kort på stumpis.

Promenad med kameran

Måndag 2018-10-22

Idag passade jag på att ta en promenad medan barnen var i skolan, jag försöker promenera varje dag. Kameran fick följa med utifall jag hittade någon fotomöjlighet, men om jag ska vara ärlig så gör inte hösten så mycket för mig. Jag älskar hösten och (nästan) allt vad den innebär; inga insekter, svalare klimat och möjligheten att tända mysbelysning men när det kommer till att ta kort så säger jag blä. Gult, rött och orange är till att börja med mina hatfärger men det är en sak till, jag gillar fluffiga träd fulla med blad. Just nu och fram till i vår ser träden så himla nakna ut och det är inte min ”kopp te” så att säga. Jag tar till och med gula, röda och orangea blad framför inga blad alls.

Jag gick ner så att jag kunde se Vättern, det är en sjö som verkligen vet hur den ska fängsla! Jag menar, kortet börjar inte ens beskriva hur vackert det är. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade till Östergötland för sex år sedan.

Nu ska jag skriva ihop ett mejl och skicka ut till styrelsen, sedan ska jag fortsätta på artikeln som fått komma efter lite. Efter det ska jag nog ta det lite lugnt med barnen.

UFO-Sveriges fältundersökarkurs

Lördag 2018-10-20

Idag och igår har min telefon fått gå extra varm, det är UFO-Sveriges fältundersökarkurs på hotell Föllingen i Kisa och som Instagramansvarig är mitt jobb att lägga ut bilder från kursen med en liten text. Texten är inte alltid så kort men jag hoppas att människor orkar läsa om oss ändå. Nedan kan ni utan Instagram njuta av dagens bilder. Undrar ni vem det är som förser mig med kort så är det Rickard Andersson, min man och evenemangsansvarig inom UFO-Sverige.

”Nu har största delen av lördagens utbildbingsdel tagit slut. Kursdeltagarna har hittills fått lära sig vilka redskap en fältundersökare kan och bör använda, vad UFO-Sverige står för och vad vi gör. De har fått, och kommer under kvällen fortsätta att få, utvidga sina kunskaper som fältundersökare genom grupparbete. De fick lyssna till Glenn Steckling när han föreläste om George Adamski. Vi hoppas att alla deltagare har lärt sig något nytt och/eller fördjupat sina kunskaper. Nu återstår resten av grupparbetet och redovisningen innan trerättersmiddag och diverse nöjen.”

  

Fältundersökarkurs och en förmiddag i Gränna

Fredag 2018-10-19

Idag åker en hel drös med kursdeltagare till Föllingen hotell i Kisa för UFO-Sveriges årliga fältundersökarkurs som startar i morgon. Anledningen till att många redan anländer idag är för att hinna umgås utöver kursen. Jag är inte där denna gång men min man Rickard är det, han har som evenemangsansvarig i uppdrag att boka de lokaler och hotell vi använder oss av varje år. Föllingen hotell är ett exempel, där har vi varit ett par år nu.

Rickard väckte mig i morse för att säga hejdå, han skulle nämligen åka direkt efter jobbet. Min pappa Mats och farbror Gunnar var kvar hemma ett tag innan de också skulle åka. Det är alltid trevligt att de kommer någon dag innan bara för att umgås. Vi passade på att ta en tur till Gränna medan barnen var i skolan. Apropå barnen, de var så gulliga i morse när de smög in till Mats och Gunnar för att säga hejdå innan de gick ut till skolbussen.

När vi var i Gränna passade jag på att fota lite, det blev inte så mycket eftersom pappa och Gunnar skulle åka vidare vid tolv. Det visade sig att det blåste väldigt mycket, konstigt nog satt kepsarna kvar på gubbarna! Vi smet in på min favoritaffär i Gränna, Polkaprinsen. Där köpte jag polkagrisar i olika smaker att skicka med till Föllingen, en liten hälsning från mig. Jag köpte även en liten överraskning till mamma Irene som jag tror att hon antingen kommer älska eller hata. Ett litet bus från min sida. Hihi.

Rickard och jag har pratat i telefonen via Facebook ett par gånger idag, mottagningen på landet är som den är. Då lattjade vi lite och jag kan inte låta bli att dela med mig av Rickard som hjärterdam.

Fantasy

Host, host

Morgonen började med att Emma gapade sluta upprepade gånger, sedan hörde jag Linnea fniss.

Emma har åkt på hosta, falsk krupp för att vara exakt och Linnea kunde inte sluta skratta. Det är lite taskigt men jag förstår dem båda.
Det är inte vanligt att Emma åker på hosta överhuvudtaget, än mindre falsk krupp, det brukar vara Linneas grej.

Så idag blev det första gången Linnea åkte skolbuss alldeles själv, det gick superbra och likaså blir det i morgon.

Att vara hemma med en liten Emma är inte pjåkigt alls. Vi har myst framför tv:n men också pysslat mycket. Det har alltså inte blivit något vettigt gjort på hela dagen, och vad gör det? Det kommer ju en ny dag i morgon.

Hundar ♥

Träsmak i baken

Det mesta jag gör, gör jag på datorn. Det kan variera från bilder som jag vill redigera, uppdatering av bloggen, ett protokoll som ska renskrivas eller som idag, en hemsida att utforma. Jag blev nämligen med en ny arbetsuppgift igår, att göra i ordning och sköta designen av Lunchcafé Pelargonens nygamla hemsida. Det är jättekul men tar lite tid och även om stolen jag sitter på är mjuk påminner den mig ändå vem som bestämmer. Jag vet inte om det är jag som har vuxit fast i stolen eller om det är stolen som vuxit fast i mig, lite så känns det.

Så idag har jag suttit vid datorn ganska mycket vilket vår ena katt Bubbie gillar, eller inte gillar. Det kan vara svårt att veta ibland. Hon hoppar upp på skrivbordet mellan mig och tangentbordet nästan varje dag, sedan slänger hon sig ner, varpå motorn sätter igång och hon spinner loss.

Jag har även haft frekventa besök av de små bipedaliska däggdjuren och en av dem fastnade på golvet i hallen. Det är ju tur att hon inte tas för en dammråtta.

Nu ska jag vila från datorn en stund och bara koppla av. Får se om maken vill sätta bulldegen ikväll, för inte blev det någon bullbakning igår.

Idétorka deluxe

Något saknas och det är inte inspirationen.

Nackdelen med att vara en, någon sånär, kreativ person är att idétorkan slår till ordentligt när den väl gör det. Jag har huvudvärk och känner mig smått förkyld, vilket jag gjort i flera veckor nu. Det dränerar. Jag är sugen på bildredigering, att måla och att fota på samma gång samtidigt som jag inte är på humör för att göra något alls. Låter jag deprimerad? Hoppas inte det!

Det känns som att något fattas för att dagen ska fungera, men jag förstår inte. Idag började som alla andra mornar; upp med barnen, göra frukost och se till att de klär på sig, vinka av dem vid bussen för att starta min del av dagen med frukost och lite Youtube. Det kanske är hormonerna moder natur är så vänlig att sätta i obalans varje månad, jag är alltid lite i obalans i början och som nu, i slutet.

Nu ska jag gå ner i köket och se om bullarna vi skulle haft på kanelbullens dag vill baka sig själva. Både jag och Rickard var ju däckade den dagen, han med migrän och jag med min jäkla m-värk. Naturligtvis kommer inte det hända, men hoppas kan man ju alltid göra. Vi har alla ingredienser hemma men det kanske är ett äventyr att ta sig an när barnen kommit hem.