Sakta men säkert

Det har börjat lätta, saker faller på plats mer och mer. Det är jobbigt att gå runt bärandes på oro, ångest, stress och ilska. Idag har ilskan dragit undan något då jag och min äldsta dotters pappa kommit överens om att han måste ha mer kontakt med henne. Jag har erfarenhet av att växa upp utan pappa och det är inget jag vill låta något av mina barn råka ut för. Emma har som tur är hittat en fadergestalt i min nuvarande man som jag har yngsta dotter tillsammans med, men det kan ändå aldrig bli samma sak. Jag har bråkat och hållit god min omvartannat i åtta år i ett ständigt försök att få honom att förstå att hon måste gå först men idag sprack det rejält. Efter att ha fått iväg mina synpunkter på ett någorlunda ordnat sätt tror jag att jag äntligen nådde fram till honom. Nog om det.

Jag har äntligen tagit tag i pennan, efter lång tid, och skapat några bilder. En av dem sitter på en T-shirt jag just nu har på mig.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *