fredag, augusti 14

Sommarvakuumet har släppt

Hittills har sommaren varit one of a kind, inte bara på grund av Covid-19. Det har varit varmt som attan för att sedan vara lika kallt, det har åskat några gånger men det som utmärker juni och halva juli mest är att tiden bara rusat i väg. För mig har det varit ungefär som att gå och lägga sig en måndag och vakna en fredag, vart har dagarna tagit vägen. Det är som att jag gått och väntat på något utan att veta varför eller vad det är jag väntat på. Jag har gått som i ett privat vakuum där min tid stått still medan tiden på utsidan rusat. Väldigt olustig känsla. Så i torsdags hände det, det släppte. Jag har inte varit särskilt nere eller uppe, inte grinig eller exalterad – däremot var den där tiden i månaden väldigt jobbig, det kan vara någon hormonrubbning relaterat till det. Kanske.

Förövrigt var torsdagen inte en så rolig dag, min svärfar gick ur tiden. Han somnade in i sitt hem, troligtvis stilla i sömnen. Han var inte gammal, precis 71 år fyllda, men jag antar att livet efter kommer för oss oberoende av ålder. Hoppas att han finner frid.

Fredagen och en del av lördagen spenderade jag och Rickard skilda åt, han var hemma hos sin kompis Tobias i Norrköping och jag hade väninnan Maria över. Hon hade en egengjord smörgåstårta med sig och den räckte både till middag och frukost. Kvällen bjöd också på prat och skratt i mängder, cider, öl, vin och en skräckfilm för att avsluta dagen. Vi kom i säng så sent som halv två på natten. Trevligt hade vi och det tackar jag för. Hoppas verkligen att det blir fler gånger! 😀

Nu önskar jag en god helg för dig som läser, jag ska mysa med familjen.

1 Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.