Blogg

Jag känner mig besegrad! Sötströ i maräng är något jag uppenbarligen inte klarar av, research har inte gett något tillfredsställande resultat och provbaket har bara skrattat mig i ansiktet. Vart blev det fel? För det måste vara något jag gjort, eller missat att göra, något som jag inte kunnat hitta på nätet. Receptet jag använt mig av till marängen i de sockerfria jitterbuggarna är: ♦ Äggvitor från 2 ägg ♦ 0,75 dl sötströ ♦ Pyttelite röd karamellfärg Det jag har kunnat läsa mig till var att vispa som vid vanlig maräng, men det blev inte som vanlig maräng! Sötströt smälte inte ihop med äggvitan, det blev bara ett vitt äggskum med sockerliknande korn i. Fruktansvärt frustrerande. Nedan kan ni se resultatet av bakningen. Rickard provsmakade och sa att marängen lade sig som ett skinn ...

Man får ta veckan som den kommer och idag tar vill våran lördag. Vi njuter ute med megaostbågar, vuxendricka och lite loungemusik. I morgon hoppar vi direkt till tisdag, då blir det gräsklippning och supermycket bakning.

Resan mot en ljusare hårfärg har börjat, jag brukar ha ljusare hår på sommaren. Det var meningen att det skulle bli slingor men de syns knappt. Inte mig emot, nästa gång blir det dock glesare mellan hålen i slingmössan. Rickard hjälpte mig och vi använde det jag brukar bleka håret med, Blond M1 med upp till 6 nivåer av blondering. Visst blir man vacker i huvudbonad a la Schwarzkopf? Morsan sa alltid att jag hade blå ögon, men jag vet inte det. Jag tycker de mer ser grågröna ut.

Det blev ett par godkända muffins, 12 för att vara exakt. Egentligen blev det 16 men alla klarade sig inte ända fram, hihi. Från början skulle det bara bli vanliga citronmuffins med glasyr men så kom jag ihåg att allt blir godare med smörkräm, mums!

Idag har ytterdörren stått öppen mer eller mindre hela dagen, det är varmt och skönt ute. Så när jag donade i köket tidigare hörde jag dem så tydligt, svalorna, för de låter verkligen inte som andra fåglar. Vi har ett sval-par som grannar och det är så tydligt när de kommer, precis som att de säger "nu är vi här". De susar förbi och man kan se deras skuggor mot husväggen när de utför sin luftakrobatik, nu är det sommar för mig. Om en stund ska jag baka citronmuffins med citronglasyr, det kommer också bakas vaniljbullar med mandelmassa (om orken tillåter). Jag tror minsann att det här långsamt håller på att förvandlas till en bakblogg, fast bakning kanske också är en konstform.

Otroligt, Rickard och jag har idag varit tillsammans i 9 år. Tiden går fort när man väl börjat, att man har roligt under tiden underlättar naturligtvis. Nu hoppas vi på 9 år till, minst! Dagen till ära passar vi på att handla lite medan barnen är i skolan, Mjölby är destinationen. Där ligger det mesta som Rusta, Lidl, Dollarstore med flera. Jag har även fått med mig min kamera utifall att jag hittar något att fota. Den ligger nergosad i min iögonfallande väska.

Morgonen började med att skänka några tankar till mamma, hon skulle ha fyllt 80 år idag om hon varit vid liv. Jag vet inte vart hon är men jag är ganska säker på att hon vet att jag tänker på henne. Det är inte mer än andra året i rad som jag kommer ihåg hennes födelsedag på själva dagen, tidigare har jag inte kommit på det förrän ett par dagar efter. Visst är det konstigt hur sorgearbetet ser ut ibland? Jag hoppas att hon har det bra, för visst tror jag att man fortsätter existera efter att kroppen gett upp. Jag har snöat in på havrepannkakor till frukost! De är goda och mättar riktigt bra, sedan kan man ju variera dem på så många olika sätt. Det känns skönt att äntligen hitta ett sätt att äta havregryn på annat än i chokladbollar. Havregrynsgröt avskyr jag! Avokado har jag också d...

Nu är vi mitt uppe i, vad jag hoppas är årets sista bakslag innan försommaren kommer igång på riktigt. Det stoppade inte vår dagliga promenad även om vi flera gånger i stället var på väg att ta en liten sovmorgon efter att barnen åkt till skolan. Vi hade gjort oss själva en björntjänst om vi valt sängen. Vi valde grusväg framför asfalt idag och gick in på en väg vi inte gått på ett ganska bra tag, det är en supermysig väg att gå och om man inte får landetkänsla av vårt hus så får man det av att gå där. Genom skog, förbi ladugårdar och en liten stenkyrka från 1800-talet. Det är så roligt att gå runt och läsa de olika skyltarna som berättar om omgivningen. Vi har bara bott här i drygt 5 år men känt oss hemma från början, att veta mer om marken som omger oss ger bara mer känsla för platsen...