Hoppa till innehåll

Victoria Inlägg

Hundvakt åt Sigge

Idag är grannen på Diggiloo i Gränna och då får vi chansen att skämma bort hans bruna, lilla korv Sigge. Han är av rasen ADB (Alpenländische dachsbracke), en riktig jakthund med ett underbart lynne.

Vi har tränat, lekt kurragömma och busat med leksak så han stöp. Lilla tröttisen.

UFO-Sverige på Flygvapenmuseum

I lördags var jag, Rickard och Johan till Flygvapenmuseum för att delta under deras sportlovsevenemang med sci-fi tema. Det var ganska lugnt men trots det stannade många vid våra bord för att prata och höra det senaste från ufovärlden. Vår lilla rithörna verkade också populär. Vi hade Emma med oss som ofta gick runt och läste om kalla kriget. Hon var flera gånger nere och tittade på och läste om den nedskjutna DC-3:an.

Johan och Rickard tar emot intresserade besökare.
Några av de rollups vi hade med oss.
Johan försöker se upptagen ut.
Johan berättar om hur enkelt det är att fejka en alien.
Emmas sitter vid rithörnan och färglägger en målarbild.
Emma läser om kalla kriget. Hon kanske fastnar för svensk historia.
TP 47 Consolidated Catalina/Canso A
Saab 35 Draken, Hawker Hunter F.4 Mk 50 och Alouette II
UFO-Sveriges järnmeteorit.

Alla hjärtans dag och efterdyningar

Min faster Anna-Nita gick bort vid femtiden på eftermiddagen på alla hjärtans dag.

Vi hälsade på henne tre timmar innan och jag tror att hon fick ett fint avslut. Rickard spelade hennes favoritlåt och det såg ut som att hon njöt, hon lyfte på ögonbrynen flera gånger och det ryckte allt lite i benen. Vi kramade om henne och talade om för henne att hon var älskad.

Saknaden är enorm, det känns overkligt.

Faster lämnade efter sig sin kära katt Sussie som naturligtvis fick följa med hem till oss där hon redan gjort sig hemmastadd, de andra katterna har välkomnat henne med öppna tassar. Sussie har även visat att hennes plats i tillvaron är på eller i alla fall i närheten av allt jag arbetar med.

Bubbie och Sussie i soffan.
Alla tre tillsammans.
Sussie tycker inte att jag ska skriva utan klappa och gosa med henne.
Att arbeta vid datorn är otillåtet utan att först visa korrekt mängd uppmärksamhet.

Nu är det bara den tråkiga biten kvar innan man kan gå vidare med sorgen, tömning av lägenheten och begravningen. Jag har redan hjälpt pappa med lite telefonsamtal och papper men en hel del består. Så i morgon kommer jag åka tåg till Sala för att se vad mer jag kan hjälpa till med. På fredag kommer Rickard efter med barnen och på lördag rensar vi i lägenheten och försöker tömma så mycket som möjligt.

Protokoll och åter protokoll

Häromdagen hörde vår revisor Norlén av sig och undrade om jag kunde skicka protokoll, dagordningar och bilagor för hela 2023. Han får dem redan en gång men då han inte litar på sin inkorg (den kanske äter mejl till frukost) ville han ha dem en gång till.

Håkan Blomquist hörde också av sig och ville ha protokoll, från hela min tid som sekreterare, sedan riksstämman 2017. Han gör ett omfattande jobb med att skanna in det mesta som rör UFO-Sveriges historia och däribland protokoll. Jag har alla mina digitalt och kunde snabbt skicka ut dem. Han blev glad och tackade så mycket, jag fick till och med ett wow! 😀

En sammanfattning av de senaste dagarna

I lördags kom Rickards bror Mattias på besök och han hade med sig tre av barnen. Sofia jobbade och de största barnen var på annat håll.

Vi fick träffa lilla Ellie för första gången och hon tog oss alla med storm. Ett riktigt litet charmtroll som satt en bra stund i mitt knä. Freja var lite blyg i början men det släppte snabbt. Pontus berättade att det går bra för honom i skolan och att han valt inriktning till gymnasiet.
Vi åt korvstroganoff med ris och kladdkaka med grädde till efterrätt. Riktigt mysigt, tur Freja fyller år snart så vi får träffas igen. Då hela familjen förhoppningsvis.
Mattias, Pontus och Ellie.
Söta Freja gillar kladdkaka med grädde.

Söndagen var långsam, jag bakade jättegoda scones till frukost i alla fall.

De blev så goda, jag hann inte ens ta kort innan de tog slut. Här kvarleva efter söndagsfrukosten.

Man får ta det sorgliga med det glada och ibland tvärtom, som i detta fall. Faster var pigg ett par dagar, till och med piggare än när vi var där men sedan vände det snabbt. Nu ligger hon på Jakobsbergsgården i Sala med vård i livets slutskede. Det handlar troligtvis bara om dagar.

Så i går, måndag, åkte vi upp igen. Det är blandade känslor. Det är tråkigt att ett liv tar slut men det är också skönt att hon kommer slippa ha ont. Förra året var en mardröm för henne med sjukhusresor fram och tillbaka, för att bara kunna vara hemma ett par veckor eller ibland bara dagar.

Hemlängtan och fasters undersökning

Efter lunch som bestod av potatismos och falukorv pallrade vi oss iväg och har nu kommit halvvägs. Både pappa och faster ringde efter ungefär en timme i bilen och berättade om fasters provsvar.

De kunde se att hjärnan såg fin ut, inga blödningar eller tumörer. Inte heller några tecken på stroke. Däremot hade läkaren sagt att bältrosen hon haft runt ögat nu satt sig på talcentrum i hjärnan. Det är också den som orsakar skakningarna. I morgon ska tillbaka till Västerås för fler undersökningar.

Det tråkiga är att det troligtvis inte finns något att göra. Hon ska, lite längre fram, få komma hem till katten Sussie med så mycket hjälp hon behöver.

Faster för ett par år sedan med katten Sussie.

Det blev en dag till

Vi skulle egentligen åkt hem idag men det får bli ett bekymmer för morgondagen. Fasters hälsa svajar så, igår var hon pigg men idag kunde hon knappt prata.

I morgon ska hon till Västerås sjukhus för undersökning, MR hjärna, förklarade sköterskan vi pratade med. Så på eftermiddagen ska pappa Mats ringa och höra resultatet.

Innan besöket hos faster åt vi raggmunk ala Rickard. Gott med gräddfil, rödlök och lite rom.

Ännu en dag i Sala

Igår när vi besökte faster på Sala sjukhus uttryckte hon önskan om att äta smörgåstårta. Så efter besöket inhandlade vi ingredienser och la en egen. De på ICA var tyckte vi var för dyra i förhållande till storleken.

Det var verkligen ingen skönhet tills jag lyckades rädda utseendet med gurka.

Väl där mötte vi en ganska pigg Anna-Nita som kunde prata betydligt bättre än igår. Vad det är för fel är det ingen som vet men de har i alla fall uteslutit infektion och stroke. Hon har en del underliggande sjukdomar sedan tidigarelägga så det är möjligt att någon av dem spökar.

Hon uppskattade smörgåstårtan och det inplastade kortet på henne och hennes katt Sussie.

Vi passade på att ta lite kort. Fina faster!
Hon blev riktigt tjusig i Linneas öronpuffar.

Tidigare under dagen hälsade vi farbror Gunnar och hans imponerande frimärkssamling, rymden är alltid en favorit. Han mådde bra. Frun Janet var iväg och hjälpte till med flyttstäd. Vid fyra hämtade vi honom för lite lumpia (filippinska vårrullar).

Gunnar, Rickard och jag.
Några av de svenska frimärkena.
Och några från England.

Även gårdagen var bra, då åt vi gott och efter en dag på stan fick jag en klocka av pappa.

Rickards underbart goda potatisgratäng.
Fläskkarré, jag åt korv ????
Ovant att använda klocka. Läcker färg!

Salatripp

Gårdagens resa började ganska precis klockan 19.00 och tog fyra timmar, vi packade in oss i pappas trea runt 23.

På vägen råkade vi ut för riktiga idioter rent ut sagt. Speciellt två nötter som inte visade minsta spår av självbevarelsedrift. Det gick så långt att jag ringde 114 14 men när robotoperatören fattade vad jag ville rapportera hade bilisterna dragit iväg. De tackade i alla fall för anmälan.

Linnea slocknade under resans gång, till Metallica. Bra unge det där.

Snacka om sovställning alltså ????

Hjärtkoll

Igår var Rickard med Linnea för koll av hennes hjärta. De båda bär på genen som kan orsaka förstorat hjärta (ischemisk hjärtsjukdom). Rickard har förlorat både sin morbror och kusin på grund av det. Så regelbundna kontroller gäller för de bägge och tack och lov för det.

På sjukhuset gick det bra, de började med fika och Linnea smaskade i sig en chokladmuffins. Gott. Linnea fick beröm av läkaren som dessutom tyckte hon var rolig. Allt såg perfekt ut .

Linnea njuter av sin muffins, undrar vad det är som fångat hennes uppmärksamhet.

Ultraljudsbilder säger mig ingenting, ett tränat öga krävs. Skönt att det såg bra ut.

En bättre bild på resultatet.

De kom hem med mat från McDonalds till Emma och mig, det var över en månad sedan så en Big Mac satt fint. Därefter gick (åkte) vi över till grannen som behövde hjälp med att upprätta en dejtingprofil. Mötesplatsen var på tok för dyr så han fick bli en glad pannkaka.

Hoppas att han får napp, annars för han nöja sig med att steka pannkakor!